Projekt MusBus

Jag tänkte vara lite omtänksam idag och ge råttorna nånting att knapra på. Det fick bli en kiwi. Bra val? Nej, jag tvivlar på det. Mimmi attackerade den genast och visade sin avsky med att sprätta spån på den. Hon visade även sitt missnöje med att så fort hon kom i närheten av inkräktaren stampa med fossingarna i marken. Musse var mer intresserad och till min förtjustning provsmakade han den till och med... Men det var inte särskilt gott av hans min att bedöma. Nej nej, hur kunde jag göra en sådan missbedömning! Kiwisar och möss går ej bra tillsammans. I alla fall inte om man ska tro våra. Kul att man känner sig uppskattad.. Äsch. De får allt nöja sig med sina torra foderbitar - Hah! 

Japp, det är nu officiellt. Johnny pallade inte trycket och råttorna bor nu hemma hos mig istället. De verkar trivas också. Vilken tur! Men jag måste medge att Johnny är värd en eloge för att han har varit så tålmodig med de små livet. Fy sjutton vilket oljud de för! De har ockuperat hela gästrummet - men gnagande, sprättande, grävande och ylande hörs ändå genom hela huset! Knepet är att inte väcka dem innan man går och lägger sig, för då sätter de igång och sen blir det istället jag som inte får någon sömn. Trots detta är de ändå väldigt söta och jag kan inte låta bli att gå in till dem flera gånger om dan för att ge dem lite pussar och kramar(...). För övrigt har vi nu införskaffat dem två nya vattenflaskor för att utföraexperiment nummer 2. I ena flaskan är vanligt vatten och i den andra har vi blandat i en mycket vitaminrik "hälsomust" för smådjur. Vi tänker nu observera vilket av dessa två alternativ de väljer... Mycket spännande! På bebis-fronten är det dock intet nytt och vi börjar överväga plan B, men en lite annorlunda variant - nämligen att köpa in ytterligare en liten tjejgerbil. Kanske konkurrensen kan vara bra för fruktbarheten!? Som sagt, vi har inte bestämt oss för detta än, eftersom det nog kommer att bli en rätt stor omställning för både Mimmi och Musse. De får förmodligen fram till jul på sig att "proofa us wrong", sedan bestämmer vi vilken åtgärd som skall vidtas för det vore ju så roligt med små råttbebisar :)

That's all for now / Camilla

Sugen på att lära känna våra små sötnosar bättre? Läs detta och se om någon av dem faller just dig i smaken! Skulle detta vara fallet är det bara att höra av er så kan vi säkert se till att anordna en dejt... De verkar ju ändå inte särskilt intresserade i varandra?

Musse
- Aktiv och sover därför mer än Mimmi. Det tar på krafterna att hålla igång hela dagarna.
- Dominant och skaffar sig alltid företräde till bland annat vattnet.
- Aggressiv. Ingen "screwar around" med Musse. Han säger ifrån! Mulle kan intyga detta efter ett rejält bett i fingret :)
- Ensamvarg. Han föredrar att sova ensam och då ute i buren, ej i huset.
- "Händig" och bygger bo, gnager, gräver, tuggar papper...
- Livrädd... för vatten.
- Nyfiken och intresserar sig för nya saker som verkar spännande.
- Våghalsig och vågar sig på ogenomtänkta impulser. Hoppar för det livet är värt.
- Ignorerant när det gället jobbiga Mimmi som alltid ska tränga sig på och bryr sig ofta inte när hon vill säga något.
- Beskyddande och när de väl myser, sover och vilar han alltid överst.

Mimmi
- Lugn och strövar mest runt i buren och chillar. Hon kollar läget helt enkelt.
- Observant. Kikar ut från huset och checkar in sin händige karl.
- Ointresserad när det gäller nya saker. Hon låter Musse stå för nyfikenheten.
- Pipig. Pratar och gör sig hörd genom små söta pip-ljud då hon vill få någonting sagt.
- Attention whore. Vill vinna Musses uppmärksamhet 24/7.
- Hjälpsam och hjälper till Musse att tugga bomaterial även när han inte ber om det.
- Mysig. Hon älskar att krypa under sin älskade och vila (inget annat! Tyvärr...).

Allmänna observationer:
- Så fort en av dem dricker ur vattenflaskan blir den andra genast dödtörstig och måste också dricka. Fightas om företrädet till törstsläckaren.
- Mimmis b*js har en trevlig ljusbrun färg. Musses däremot är mycket svartare! Vad beror detta på? De äter ju samma sak... Är det könet eller individualiteten som spelar sin roll? Hmm...
- De har ganska fet och smutsig päls. De behöver bada! Och det illa kvickt. Dock är det inte vatten som gäller, skulle jag förmoda. Nä, de behöver ett härligt kar med sand att avnjuta. De heter väl inte ökenråttor för intet heller?!

Ja då var det äntligen dags att sätta planerna i verket och verkligen göra ett försök på våra små för(s)öksdjur.. (klyftigt va? haha!)

I torsdags bar det av hem till Johnny och råttorna, men tyvärr var lilla Mulle sjuk och låg hemma i sängen. En aning vemodigt kändes det, eftersom vi inte är vana vid att vara utan en tredjedel av oss. Men det verkar som att det gick hyfsat bra ändå.

Experiment 1 kom att kallas "Robinson Musoe" och gick ut på att iaktta råttornas överlevnadsinstinkt. Som det av namnet kanske går att räna ut handlade det alltså om att släppa ner dom små stackarna i ett badkar och se hur lång tid det tog för dem att hitta "the safe spot" (även kallad ÖN) i mitten. Vi var också en aning fundersamma över hur de skulle reagera i vattnet, eftersom de troligen aldrig prövat på att bada förut. Skulle de bli så chockade av den nya upplevelsen att tuppade av (och vi blivit tvugna att slänga i den lilla livbojen) eller skulle de älska den blöta uppenbarelsen, lägga sig på rygg och chilla runt på vattenytan? Detta var frågor som snart kom att besvaras...


1. Vi började med att släppa ner lilla Musse i det kalla (kanske 10-gradiga vattnet!!) och han fick total panik! Genast började han sprattla för livet och hittade ön på bara ca. 4 sekunder! OTROLIGT! Vilken champion! Väl uppe i säkerhet känner han sig inte särskilt räddad och vill därför ifrån. Han testbadar en gång till, tycker inte om idén särskilt mycket, klättrar upp på plattformen igen och överväger sina alternativ... Strax därpå får han ett ryck och utövar (vad Johnny kallade det..) ett damp-hopp mot Johnny och videokameran. Dock lyckas ej försöket att ta sig över badkarskanten och han trillar i vattnet igen. Väl uppe på ön igen blir han irriterad och en aning desperat. Stamp-ljuden i marken antyder att han har fått nog! Stackars Musse. Han utforskade alla möjligheter som kunde tänkas rädda honom och lyckades inte ändå. Vi beslutar oss för att ge honom en hjälpande hand... och han trippar darrandes upp i den med en mördande blick mot oss. Som belöning för sin bedrift får han ligga och gosa och bli torkad i en handduk hos mig.

2. Mimmi fick uppleva vattnet för första gången genom att sitta i ett litet plasthjul som fick assistera som båt. Dessvärre sjönk denna redan efter 1/2 sekund och Mimmi plumsar i. Hon hittar snabbt ön och klättrar i land. Därefter får hon utföra samma tur som sin älskare och lyckas otroligt bra hon med. 4 sekunder senare har hon hittat tillbaka till räddningen. Vilken tävling!  Hon verkar trivas bättre i vattnet än vad Musse gör och softar med svanstippen i blöt samtidigt som hon med vädjande blick mot oss ber om räddning. Hon sitter snällt kvar och kliver tacksamt upp i min hand för att sedan bli torkad i handduken hon med.

3. Efter dessa traumatiska upplevelserna skulle man kunna tro att våra små vänner skulle få frid - men icke då! Jag och Johnny är genast på gång med att tappa upp nytt vatten i badkaret och Musse är först ut igen. Dock är vattnet mycket varmare den här gången och det bidrar till märkbara skillnader hos Musses reaktion. Denna gång trivdes han mycket bättre och tog sig en rejäl simtur på hela 8 sekunder innan han simmade i land. Beror detta på att hans hjärna är för liten för att minnas hur han gjorde samma tur snabbare förra gången eller föredrog han helt enkelt bara att stanna kvar i vattnet lite längre? Ingen panik fick han heller! Berodde detta på att han testat vattnets skvalpande känsla förr eller för att vattnet är var bekvämare vid denna temperatur? Detta är tankar som måste vidareutforskas...

4. Mimmi simmade denna gång mot badkarskanten först och när hon upptäckte att detta var lönlöst vände hon kajutan och styrde in, lugnt och stilla, mot land istället. Denna procedur tog henne (liksom Musse) ca 8 sekunder. Hon trivdes i detta vatten ännu bättre än första gången och satt på ö-kanten med hela svansen i det varma vattnet för att invänta räddning.

Detta var alltså vårt första experiment och allt gick väldigt bra! Vi fick en hel del resultat och slutsatser att fundera över. Det som inväntar nu är för våra duktiga små kämpar att återskaffa sig nya krafter för nya äventyr, och för oss att tänka ut nästa experiment...

# Mimmi piper en massa
# Mimmi sover en massa
# Musse slår med bakfötterna mot golvet
# Twixrullen är nu spårlöst försvunnen

Dom tre första tecknena måste ju vara att något stooort e på gång! hoppaz!

Se och njuuut av världens gulligaste gerbiler; Musse och Mimmi!

Lyckats fixa ett gammalt akvarium! Tack Mika! Nätterna med råttoväsen och psykstörning pga gallerbitande är förbi!! Har ägnat råttorna en massa oförtjänad uppmärksamhet idag och deras hem ser huuur hemtrevligt som helst!
och... dom verkar komma överens igen!!

jagskulle inte banga på att bo där.
gammalt akvarie är nu terrarie!

Det blev ingen mysig natt ska jag säga er. Ett jävla liv förde råttorna, bet på både galler o inredning. Fyfan. Vid midnatt så gav jag upp sovtankarna och satte mig ner vid skrivbordet där vi hade råttorna för att se vad dom nu höll på med. Det kunde varit en parningslek, sprang runt o nosa varandra i anus. Jag satt där o hoppades på attjag skulle bevittna some lovemaking. Men just när det började bli bra stämning så hoppade dom på varandra lite föör aggresivt och de flög till varsin ände om buren. Efter det låg "Musse" ihopkurad bakom trähuset med stängda ögonlock samtidigt som Mimmi gled runt. Shit tänkte jag han döööör!! Mimmi har dödat Musse!! Vilken "MAN" han var då, blev hennes bitch direkt ju. Vi kan nog glömma barnafödande nu :(

Nu började jag bli trött igen så jag lämnade dom åt deras öde och återvände till sängen.

kaos

Låt MusBuset starta!

---

Okej allihopa! Projektet har äntligen startat och vi har nu skaffat oss våra små försökskaniner. Eller snarare "försöksökenråttor". Ännu har vi inte döpt dom små liven, men en tjej och en kille är det i alla fall. En svart och en grå. Vi transporterade genast hem dom till Johnny i en liten plastlåda (med lufthål). Väl hemma var Malin snabb med att dela ut arbetsuppgifter och medan Johnny och Camilla tog i med alla sina krafter för att mixtra ihop en fungerande bur satt hon själv på en stol och klippte hål i en pappskiva. Därefter inredde vi allting med stor omsorg och sedan ploppade vi ner dem däri. Tyvärr hann vi inte observera om de tyckte om sitt nya hem, eftersom vi var tvugna att springa till bussen. Men de verkar i alla fall gilla varandra. Förhoppningsvis tillräckligt mycket för att skaffa små ungar så snart som möjligt! Allt som återstår nu är att vänta på att naturen har sin gång...
workwork

---